
Hej lördag! Jag har inte hunnit göra så mycket som jag hade hoppats på sovrummet i jan-feb, men jag måste säga att strategin att bara satsa all kraft på ett rum i taget verkligen har hjälpt mig att fokusera. Jag har annars tendens att riva lite tapet här, lite där, provmåla en vägg där, och kolla möbler till det ena rummet, och scanna lauritz efter mattor till det andra, och fundera på dekorkuddar till det tredje. Så. Med den lätt hysteriska tar-aldrig-slut-jag-ser-inte-ens-horisonten-magnitud det innebär att renovera ett stort hus i alla rum från scratch så har det ingivit en ganska skön ro att fokusera på bara ett rum. Så strategin - ett stort plus. Farten det sker med - ett svagt plus. I veckan målade maken taket klart. Också linoljefärg-väggfärg precis som väggarna. Vitt. Och så var det då dags för det stora stora ingreppet, lite avskräckande, har-aldrig-provat-förr-och-jag-har-för-stor-respekt-för-det: måla fönstren med linoljefärg. Snickerifärgen är en heeelt annan ballgame än väggfärgen. Tunn, rinnig, svår, hade jag fått höra. Doften är stark, men det är faktiskt den ljuvligaste doft jag vet. Det doftar herrgård här! var det en vän som sa. Och i vanlig ordning var jag hos Kulturhantverkarna i Sickla och pratade halvnyanser och kall vit och varm vit och hit och dit och lite till. De är ganska vana med mina mikrojusteringar vid det här laget och skickade med en T-shirt för att jag skulle vara fin när jag målade. Snickerifärgen då? Jag ville ha en vit som upplevdes obruten och ljus som neutral vit (0500-N), men den skulle var lite lite varmare som i riktning Stockholmsvit/antikvit (0502-Y). Men inte så mycket gult i som 0502-Y. Så kunde jag få "en halv 0502-Y?". Dessa målarproffs rynkade pannan, och har tidigare blandat allt jag bett om, och efter att de dryftat "halv droppe gul hit och fjärdedels droppe svart dit per liter vitfärg", så har jag fått min "halva 0502-Y". Special halvhalv, receptet står handskrivet på burklocket. Och det blev så bra!!!

Själva hantverket då? Målningen? Det var inte alls svårt! Jag är lätt chockad över hur INTE svårt det var. Jag har målat många fönster i mina dar, och jag tyckte att denna färg som är
så tunn så tunn bara lade sig som en fin hinna över det gamla. Färgen byggde inga nya tjocka rundningar av färglager i träprofilerna, utan bara smet in som en mjölk och lade sig täckande. Jag hade en pensel i varje hand, den tjocka ovalrunda målar man foder och bågar med, den kan hålla mycket färg. De lilla smala vinklade penslen har man till att måla kanterna på fönstren. Jag upptäckte att tejpa mot väggen och dra med färgpenseln över snickerierna inte fungerade.
Den tunna färgen blöder jättelätt in under tejpen. Det ser ni på den flummiga ojämna linjen vitt i bilden nere till vänster. Så
kanterna kan bara målas med frihand, med tunna penseln, som i bilden nere till höger. Man måste ha fönstren öppna när man målar, för det luktar starkt om än gott. Jag
målade endast inomhusdelarna av fönstret nu när det är vinter, dvs fönsterfodren i rummet, och fönsterbågen i det inre fönstret. De yttre fönstren har dessutom spröjs, och behöver skrapas. Så de får ett proffs göra en varm årstid en helt annan gång :) Och det bästa av allt med linolja! När barnen varsin gång satt handen i ett nymålat foder (ja, det är ju helt ofrånkomligt att det sker, det är liksom obligatoriskt att när man kommer in och tittar på vad mamma gör liksom sätter handen mot någon nymålad del....) så torkar ju linoljefärg så långsamt att det var bara att gå dit och dra med penseln över det och lägga penselspåren tillrätta igen. Idag har det gått två dagar, och vårt rum är så kallt att det inte torkat än. Men i morgon hoppas jag kunna måla andra lagret.
Bild studio karin